Ska kunden ladda upp en fil eller designa hos er?
Tre sätt att ta emot en beställning, vad de passar för, hur de prissätts, och de två misstagen som kostar flest ordrar.
Det är det mest avgörande valet när en produkt läggs upp, och det görs ofta på autopilot. Tre vägar, och de passar olika saker.
Väljer ni fel får ni antingen mejl ni trodde ni slapp, eller kunder som beställer någon annanstans.
Väg 1: kunden laddar upp en fil
Kunden har redan ett original, ofta från en formgivare, och ni tar emot det.
Passar: visitkort, flyers, foldrar, affischer, kuvert. Allt där kunden har en designer eller en färdig mall.
Kräver: att ni sätter filkrav, för här är granskningen hela värdet. Utan den har ni bara flyttat mejlbilagan till en webbsida.
Priset sätts per upplaga: 100 stycken kostar si, 250 kostar så.
Vad kunden upplever
Hon väljer produkt och format, ser priset, laddar upp och får besked om filen håller. Är något fel ser hon exakt vad, i klartext, och kan rätta det själv.
Det som gör skillnad är att beskedet kommer innan hon betalar. Ett fel som upptäcks efteråt är ett samtal. Ett fel som upptäcks före är en knapptryckning.
Väg 2: kunden utformar produkten hos er
Kunden öppnar en editor och bygger produkten själv: sätter måttet, väljer material och färg, skriver texten, placerar en symbol.
Passar: skyltar, gravyrer, namnbrickor, profilkläder, dekaler. Allt som beställs i varianter snarare än i upplagor, och där kunden sällan har en fil.
Kräver: ett formelpris. Måtten är fria, så det finns ingen upplaga att slå upp ett pris ur. Priset måste räknas fram ur yta, material och antal.
Det här är vägen som tar bort flest mejl. En skyltbeställning per mejl är nästan alltid tre mejl: vad ska det stå, hur stor ska den vara, vilket material.
Samma väg fungerar för trycksaker. En kund utan fil kan göra sitt visitkort eller sin flyer i editorn, och då gäller pristrappan som vanligt, eftersom formatet är fast. Den som redan har en tryckfil kan ladda upp den ändå.
Vad ni får tillbaka
För en skylt: en fil med skärvägen och graveringen i var sitt lager, plus hålen i ett tredje. Det är de lagren laserprogrammet mappar.
För ett plagg: en tryckfärdig fil per tryckyta, namngiven efter placeringen, och antal per storlek på samma orderrad.
Det sista är värt att stanna vid. Ett plagg beställt per mejl blir en tabell någon ska tolka. Ett plagg beställt i en editor blir en orderrad med fördelningen färdig.
Väg 3: inget underlag alls
Kunden väljer storlek och antal och betalar. Ingen fil, ingen editor.
Passar: standardprodukter ni har färdiga. En varningsskylt, ett standardkuvert, en lagervara.
Kräver: ingenting av kunden, vilket är hela poängen. Det här är den enda vägen där en beställning tar tio sekunder.
Misstag 1: att lägga allt som väg ett
Ett tryckeri som säljer skyltar och låter kunden ladda upp en fil får in JPEG-bilder i fel storlek, och måste ändå fråga om material och antal hål.
Kunden hade hellre skrivit texten i en ruta. Hon har ingen fil, hon har en mening hon vill ha på en skylt.
Misstag 2: att lägga allt som väg två
En kund som beställer visitkort åt en byrå har redan en tryckfärdig PDF med rätt typsnitt och rätt färger.
Att tvinga in henne i en editor betyder att hon får bygga om sin design i ett sämre verktyg. Hon gör det inte. Hon beställer någon annanstans.
Regeln
Har kunden normalt en fil? Väg ett.
Beställer kunden i varianter, inte i upplagor? Väg två.
Är produkten alltid likadan? Väg tre.
Och ni behöver inte välja en enda gång
Inget hindrar att samma produkt finns i två varianter i katalogen.
"Skylt, egen fil" och "Designa din egen skylt" kan ligga bredvid varandra. Den som har en fil tar den första, den som har en text tar den andra.
Det är lite mer att underhålla, men det är den enda uppsättningen som passar båda sorternas kunder utan att stöta bort någon.