300 dpi: vad upplösning betyder i tryck
Varför en bild som ser skarp ut på skärmen blir suddig i tryck, hur du räknar ut om din duger, och varför uppskalning inte hjälper.
En bild som ser knivskarp ut på skärmen kan bli grötig i tryck. Det beror inte på tryckeriet.
Det beror på att skärmen och papperet visar samma bild i helt olika täthet, och att de flesta bilder på webben är gjorda för skärmen.
Vad dpi betyder
Dots per inch, punkter per tum. Hur många bildpunkter som ryms på en tums bredd av den färdiga trycksaken.
Det avgörande är de tre sista orden.
Dpi är inte en egenskap hos bilden. Det är ett förhållande mellan bildens pixlar och den storlek den trycks i. Samma bild har olika dpi beroende på hur stor du gör den.
En bild kan alltså vara "300 dpi" i ett sammanhang och "75 dpi" i ett annat, utan att någon rört filen.
Räkna själv
dpi = pixlar ÷ (millimeter ÷ 25,4)
En bild på 1200 pixlar bred, tryckt 100 mm bred:
100 mm ÷ 25,4 = 3,94 tum
1200 ÷ 3,94 = 305 dpi
Den duger.
Samma bild tryckt 200 mm bred:
200 mm ÷ 25,4 = 7,87 tum
1200 ÷ 7,87 = 152 dpi
Nu duger den inte.
Vänd på formeln
Vill du veta hur många pixlar du behöver:
pixlar = (millimeter ÷ 25,4) × 300
En A4-affisch, 210 mm bred, behöver ungefär 2480 pixlar. En A3, 297 mm bred, behöver ungefär 3508.
Varför just 300
Under 300 dpi börjar ögat se enskilda punkter i detaljer, på normalt läsavstånd.
Det är en riktlinje, inte en naturlag, och den har två viktiga undantag.
Stora format läses på avstånd
En vepa som hänger fem meter upp klarar sig gott med 100 dpi, ibland mindre. Ingen står med näsan mot den.
Tumregeln är att upplösningskravet sjunker i takt med betraktningsavståndet. En skylt som läses på tio meters håll behöver inte mer än 50 dpi.
Fråga tryckeriet vad som gäller för just den produkten. Ett granskningssystem bör också ha olika krav på en affisch och ett visitkort.
Vektorgrafik har ingen dpi
En logotyp sparad som vektor är skarp i alla storlekar, eftersom formerna beskrivs matematiskt i stället för med pixlar.
Det är bara fotografier och skannade bilder som har en fast mängd pixlar.
Varför du inte kan rädda en låg bild
Att skala upp en bild i ett bildprogram lägger inte till detaljer.
Programmet gissar mellanliggande pixlar utifrån de som finns, och resultatet blir en suddigare bild i större format. Informationen finns inte, och den går inte att uppfinna.
Det finns AI-verktyg som gör en betydligt bättre gissning, och de kan rädda en bild som är nära gränsen. Men de hittar också på. På ett fotografi av en person kan de lägga till ansiktsdrag som inte fanns, och resultatet blir obehagligt på ett sätt som är svårt att sätta fingret på.
Använd dem med urskillning, och aldrig på porträtt som ska tryckas stort.
Den vanligaste fällan
En logotyp hämtad från en webbplats.
Den är gjord för skärm, ofta 200 pixlar bred, och blir 17 mm i tryck vid 300 dpi. Den som försöker använda den på en affisch får en suddig fläck.
Be om originalet. Det finns nästan alltid, som EPS, AI eller PDF, och då är det vektor och storleken spelar ingen roll.
Har företaget ingen som vet var originalet ligger, fråga efter den som gjorde logotypen. Det är nästan alltid snabbare än att leta i en mapp.
Bättre lösning än att skala upp
Hitta originalet. Bilden på webbplatsen är nästan alltid en nedskalad kopia av något större.
Fotografen har den. Bildbanken har den. Telefonen som tog bilden har den, i fullstorlek, i kamerarullen.
Det tar fem minuter att fråga och sparar en omkörning.